Livet...

Livet nu känns så konstigt... Jag känner mig säker men samtidigt väldigt osäker. Är jag en tillräkligt bra mamma till Ellen, jag känner mig som en dålig mamma på olika sätt...:(
Jag känner mig även lite ivägen för någon som finns i mitt liv...
Jag vill bara vara lycklig Känna mig som en bra mamma, jag vill vara vara där för henne alltid. Jag vill ge henne allt det som jag fick som lite. Jag har ju misslyckats när det en del redan, men jag hoppas vi kan göra hennes framtid så trygg och stabil som det bara går! Jag tror att hon och jag behöver mycket egentid tillsammans. Jag vill ha min energi tillbaka...

Det har varit för mkt nu den senaste tiden, jag orkar verkligen inte. Flyten och väntan på denhar tagit mig hort.
Igår somnade jag i Fredriks knä, jag va helt utslagen. Det va väldigt längesen som jag somnade så, märkte inte ens när han kom in och la sig... Minns bara att han frågade om allt va bra och om jag bara va trött... hmm ja nu vet jag inte vad det va med dig, men man är ju sån o säger att allt är bra.
Jag tror jag är helt utmattad av allt som hänt, jag orkar inte ta tag i saker och ting nu, jag hade lika gärna kunnat krypa ner under täcket och legat där tills allt är över. Jag går och väntar på något, men vet inte vad... Kanske på ett svar eller en fråga från en när person, kanske på en tydlig bekräfftelse... Ja jag vet inte... Men något är det som gnager någon stans där inne som inte vill fram...

Jag hoppas på att nästa månad blir något ljusare än de som varit... Det jobbigaste nu är att känna att man räcker till för lillskruttan... Jag gör nästan inget annat än att jobbar och är med henne, men hon har en sån jobbig perior nu dår man inte alltid kan vara snäll, tydliga gränser måste sättas och det är ju inte det roligaste verken för henne eller mig. Jag känner mig som en tjatig mamma och hon vill ju bara prova och ha skoj...:) Älskar min lilla Skrutt oerhört mkt, mamma vill bara ditt bästa det hoppas jag du förstår! Älskar dig du är mitt liv min framtid mitt allt! Min lilla Ellen!